STARTING FIVE
Elak? Ibland. Aktuell? Alltid. Rättvis? Det vet du.
Det här är Starting Five – den hårigaste listan around. Varje fredag på TipsyChimps.com.

Vecka 4 (Hockey-veckan):
1) Eländiga Eli
Ni ska inte lyssna så mycket på See No Evil. Visst, han är hängiven och han sätter en del spel och han har några poänger då och då. Men den där hatkampanjen mot New York Giants quarterback Eli Manning, hur väl underbyggd är den egentligen? För om Eli vinner tre raka bortamatcher i NFL-slutspelet, inklusive en OT-triumf över Brett Favre-ledda Green Bay i 18 minusgrader på Lambeau, hur dålig kan han vara?
– Riktigt jävla dålig! skriker See och kastar ett skal i huvudet på mig.
Nåväl. Eli är ansvarig för Sees tre enda förluster i NFL-slutspelet, men nu hävdar blindapan att det omöjligt kan bli en fjärde. Han är så säker att han la upp sitt Pats-spel redan fem minuter efter att Giants blivit Super Bowl-klara. Nästa helg har du svaret.

2) Sakerna Alfie kan ha sagt (men inte sa)
Vi har egentligen redan sagt allt som kan sägas om Daniel Alfredssons sjupoängsexplosion här, i Sveriges bästa sportblogg, men vi kan ju inte beröva Alfie hans rättmätiga plats på listan. Grejen var bara att han sa så tråkiga saker. Istället för "det var förstås väldigt kul" och "den här kvällen kommer man minnas" grävde vi bland våra djupaste källor för att hitta vad Alfie egentligen sa (fast mest troligen inte):
– Det här är en seger, inte bara för mig utan för alla män med röda porrmustascher!
– Nu vore det väl fan om jag inte fick gå före i kön på den där nattklubben där de alltid bara släpper in basket- och fotbollsspelare.
– De här poängen betyder mer för mig än nån sunkig Stanley Cup-buckla som Wayne Gretzky kissat i 14 gånger.
– Fatta, jag kommer vara högre rankad än någonsin i NHL 09!!

3) Bäckstra hard
Hear No Evil sa det, som så ofta, bäst:
"I november påpekade jag att Nicklas Bäckström, detta kerubansikte, dessa känsliga handleder, inte var så bra ändå.
Jag skrev sanningen. Och sanningen var att Bäckis inte var speciellt bra.
Det ledde till några kommentar och mejl i ämnet. En del var positiva till att någon annan än de själva upptäckt sanningen, andra kom från Gävle.
Sanningen är som allting annat. Den förändras. Bäckis är som allting annat. Han förändras.
Den valpiga centern vi såg i november som flyttades ned i fjärdekedjan är nu en betydligt mer distinkt spelare med självförtroende och mod att göra det han kan göra på isen. Och som få andra kan göra lika bra: att se isen och utnyttja det."
Fyra assist mot Florida. Fyra assist i Pittsburgh. Det var en bra vecka att vara Bäckis.

4) About a boy
Okej, det blir hockeytungt detta. Men det var ju en sån vecka.
Ni kan storyn, i den mån det går att kunna/begripa den med alla undanskymda detaljer: Pojke möter hockeylag, pojke blir bygdens hjälte, pojke åker till NHL och blir stjärna i Legion of Doom, pojke gör bejublad hemkomst, pojke blir föreningens ansikte och lagets hjärta, pojke vaknar upp en dag och känner att det är nog. Och därifrån är det bara en soppa av kontroversiella lönebud, försvunna OBOL-pengar, hårda ord i pressen och en breakup som var mer ugly än den som går att förutspå mellan Tony Parker och Eva Longoria. Pojken i vår story valde ärkerivalen. Skellefteå. Och i torsdags låg pojken bakom alla tre målen som sänkte hans gamla klubb Luleå. Snyggt, Mikey.

5) Heat men inte längre
Det väntade, det rationella, hade varit att sätta Miami Heat och deras 15 raka förluster på "Inte ens på bänken"-platsen. Men vi är Tipsychimps.com, oväntade och Jason Williams-irrationella, fyra håriga apor som inte liknar någonting annat. Istället för att såga och peka ut det uppenbara – att Heat är ett ganska dåligt basketlag just nu – vill vi vända på resonemanget. För två år sedan vann Miami Heat sin första NBA-titel. För en chans till den titeln satsade organisationen allt på ett kort.

Och tro inte att Pat Riley inte visste att det skulle komma en baksmälla mycket snart därefter. Shaq blir gammal, man får skrubba för varje liten kvadratmillimeter cap room, Wade är sliten och får dålig hjälp från rollspelare som inte längre kan spegla sig i samma stjärnglans.

Heat dansade i två-tre säsonger. Nu är man på botten och måste bygga om laget igen. Men so what? Jag tror nog Miami-fansen tar den där ringen framför till exempel Dallas semi-dominans under flera säsonger. Ett .700-record under sex-sju säsonger betyder inte så fasansfullt mycket om du aldrig får något äkta bling att visa för det.

Inte ens på bänken) Att åka tunnelbana tidigt på morgonen
Vi vet inte om ni någon gång befunnit er i huvudstaden, runt 5-6 på morgonen (vanligtvis efter en efterfest eller en sen NBA-natt hos någon ur apflocken), behövt ta er hem, men dissat taxin – för att "tunnelbanan har ju faktiskt börjat gå och nån gång ska jag väl använda den där remsan jag har i plånboken". Det är då som att äntra en slags alternativ, förvirrande och spöklik dimension:
• Människor med ryggsäckar (2008).
• Tågchaufförer som lutar sig ut ur vagnen med något mordiskt i blicken, typ "om jag måste ta ett till av de här helvetespassen utan OB...".
• Alldeles för mycket rörelse alldeles för tidigt.
• 70-plussare som have no business uppe så tidigt (annat än att tvinga dig att resa dig från din plats, och bära omkring på smutsiga portföljer som luktar konstigt).
• Den hatiska känslan mot resenärer som antingen är alldeles för hurtiga (bär käckt på en gratistidning under armen, pratar högt i handsfreen, dricker sitt 7-Eleven-kaffe – det kan väl inte finnas någon som helst rimlig anledning att en sådan person är uppe så tidigt?) eller alldeles för sega (funderar i 10 sekunder innan de kliver på tåget, stirrar i två minuter på din tidning innan de vågar fråga med whiskeyröst "eru klar me'ren där eller?").
• En oproportionerlig mängd vinteridrottare som tycker att det är en god idé att svinga sina tvåmeters-skidor i 360 grader på plattformen medan de famlar efter sin kaffetermos.
Nej, det är sannerligen ingen plats för en liten apa och hans banan.